SJU NYA SKEPP I VÄNGSJÖBERG FANN KENNETH OCH SVEN-GUNNAR

Av Gunnar Olsson

Under sensommaren 1990 gjordes ett sensationellt fynd av en dittills helt okänd hällristning nära Vängsjöbergs gård i Gottröra socken. Platsen ligger strax öster om gränsen till Stockholms län och bara några kilometer från den s k Hjälmstaristningen i Husby-Lång-hundra, den som Ma och Tage Sundqvist hittade 1988 ( Klicka på länken så kommer du till artikeln Vi fann "det som inte fanns" - Skeppsristning i Hjälmsta). Sven-Gunnar Broström och Kenneth lhrestam, båda utsända av riksantikvarieämbetet, fann hällen efter systematiskt letande i samma veva som de skulle registrera Hjälmstaskeppsristningen_ De hade också fått tips av Kjell Rickegård.

Hällen visade sig innehålla mer än 300 skålgropar och sju skeppsristningar. Detta tolkade Broström och lhrestam så, att platsen varit viktig för de förfäder som levde här på bronsåldern, kanske var det tom en kultplats. Väster om den nya fyndplatsen upptäcktes alltså två år tidigare Hjälmstaskeppet som då var det första fyndet av en skeppsristning i detta område. Hela dalgången är mycket spännande. Nära Gottröra kyrka hittade ju Kjell Rickegård den märkliga anläggning som arkeologer från Uppsala undersökt i flera år (se separat artikel "Plötsligt fastnade plogen"(Länk kommer i framtiden) ). Och vid Ullentuna gård, inte heller långt från gränsen Uppsala~Stockholms län, har Gunnar Skoglöv från Knivsta hittat en intressant offermosse.

Bohuslän har ju av tradition dominerat i Sverige när det gäller hällristningar. I Uppland intar Enköpíngsområdet den ledande rollen. Att de många hällarna i bl a Boglösa i Enköpings-området kunnat avlockas sina hemligheter är främst den legendariske Einar Kjelléns förtjänst. Redan på 1920-talet startade han ett intensivt letande. Om en lika stor entusiast letat i Långhundradalen - vad hade hänt då?

”Kanske hade han inte hittat lika mycket, men säkert en hel del”, tror Sven-Gunnar Broström och Kenneth lhrestam, Vängsjöbergsskeppens upptäckare. Det finns åtskilligt mer att finna utmed hela den dalgång där en gång Långhundraledens fartyg seglade fram men där nu små rännilar knappt antyder segelledens forna storhet.

Bild 1. Nära fyndplatsen finns en häll översållad med skålgropar, visad av Kjell Rickegård. Foto Gunnar Olsson.

Om Långhundraleden var så betydelsefull på järnåldern, så var den ännu viktigare på bronsåldern, säger Sven-Gunnar Broström. Den nyfunna hällen med de sju skeppen ligger ca två meter ovanför en liten sänka. Ett stycke längre bort har en å passerat från en sjö ner till en havsvik. På en höjd nära  hällristningen har sannolikt boplatsen legat. Våra förfäder visste att välja bra och väldränerade lägen för sina hus.

Skeppen ristades under bronsålder, dvs 1500 till 500 f Kr. Men exakt när under dessa tusen år vet man ännu inte. Möjligen kan några av de skepp som tycks vara ”spantbyggda” vara lite yngre.

Broström och Ihrestam leddes alltså på spåret av Kjell Rickegård som i närheten av den nyfunna ristningen hade hittat ett område med en stor mängd skålgropar. Skeppsfyndet i Husby-Långhundra 1988 har sedan svällt ut till sex båtar och ett flertal gropar, och det medförde också att riksantikvarieämbetet fick upp ögonen för området och anlitade Broström/ Ihrestam för att söka efter fler ristningar.

Som påbröd, när de skulle registrera skeppen i Husby-Långhundra, hittade de där f ö ett par fotsuleristningar på en ny häll, ca 25 meter från de sex skeppen. Letandet är välplanerat. På kartor söker de båda rätt på 15 - 25-metersnivåerna där det finns berg i dagen. Där letar de i första hand. Att ristningarna har med kult att göra är klart. Men detta är långt före vikingatid, och Oden, Tor och Frej finns ännu inte med i bilden. Snarare dyrkade man bl a solen och olika fruktbarhetsgudar, och vissa forskare anser att åtminstone vissa typer av bilder framställts under hallucinationer, kanske med hjälp av droger eller under schamanism. Vissa figurer som uppträder just när synen påverkas finns nämligen redan i grottmålningarna och uppträder under tusentals år, kanske som vittnesbörd om riter med schamaniskt innehåll.

De 300 groparna på Vängsjöbergshällen visar tydligt att den varit mycket viktig. Groparna kallades förr för älvkvarnar men numera, lite fantasilösare men objektivare, skålgropar. Även dessa har våra förfäder knackat in i något magiskt syfte.

På runstenar fyller man i skriften med Falu rödfärg. Men riksantikvarieämbetet är emot att fylla i hällristningar med färg. Frostsprängningar under plastfärg (!) på ristningar i Tanum, Bohuslän, har avskräckt. Men nog borde bildernas skönhet visas för dagens människor, tycker Broström och lhrestam, och då krävs att bilderna fylls i. Försiktigt bruk av Falu rödfärg som ju är ett natureget material borde gå bra, tycker de.

Och båda åtar sig gärna att leta fler ristningar om t ex Arbetsgruppen Långhundraleden kommer med bra tips.

Bild 2. UNT:s fotograf Hans E Ericson plåtar skeppen och upptäckarna. Foto: Gunnar Olsson