Redan på ett tidigt stadium hade hembygdsföreningen umgåtts med planer på att förvärva Munkebergsområdet och dit flytta Lesjöforsmagasinet tillsammans med någon lämplig bergsmansgård. Av ekonomiska skäl kunde dessa planer ej förverkligas. Lokalfrågan stod dock i förgrunden och stora ansträngningar gjordes för att lösa den. Först i oktober 1944 började det ljusna , sedan staden förvärvat Munkebergsområdet  och tanken återupptogs att då förvärva någon del av denna vackra park för lämplig byggnad. Flera olika förslag diskuterades men måste förkastas.Efter mycket sökande runt hela Bergslagen fanns slutligen i Asphyttan en gammal förnämlig gård som skulle vara lämplig. En mera idealisk plats än Munkeberg att placera den fanns inte. Den kom då att ligga i närheten av Storbrohyttan en verklig idealisk lösning på hembygdsgårdsfrågan.

1945 blev för hembygdsföreningen ett händelsernas år. Vid årsmötet i maj avgick dr. Jungblom som ordförande och efterträddes av redaktör Birger Forsberg. Under dr. Ljungbloms ordförandetid hade hembygdsföreningen utgivit skrifter med Jungblom som författare. Kommittén. som tillsatts för att lösa lokalfrågan, var inte overksam. En framställning till Uddeholms Aktiebolag som ägde fastigheten i Asphyttan, om att eventuellt få övertag, riva och i Filipstad återuppföra byggnaden, möttes med så stor välvilja och förståelse att bolaget ej endast skänkte gården utan även utfäste sig att till flyttningskostnaderna bidra med ett anslag på 5 000 kronor, som senare ökades till 9 000 kronor. När föreningen fått detta generösa löfte gjordes en hänvändelse till Filipstads stad om dels upplåtande av lämplig tomt vid Munkebergsområdet, dels ett anslag på 10 000 kronor till byggnadsplanens förverkligande. Stadsfullmäktige voro synnerligen välvilligt inställda till projektet och beslutade enhälligt vid sammanträde i september 1945 att upplåta ett område om 7 000 kvm. av stadsägan nr 2 Munkeberg. En månad senare beslöt stadsfullmäktige - likaledes enhälligt - att anslå 10 000 kronor till flyttningskostnaderna.
Ritningar och preliminär arbetsbeskrivning för Asphyttegårdens åter uppbyggande hade under hösten 1945 utförts av teckningslärare Tora Öberg. Nu gällde det närmast att få Statens Arbetsmarknadsstyrelse med på noterna. Det blev dock stopp redan i första omgången. Sedan bankkamrer Eric Beermann, som då befann sig i Stockholm, gjort en personlig framställning till myndigheterna, kom arbetstillståndet i april 1946.

Entreprenörer antogs för arbetet och den sammanlagda entreprenadsumman uppgick till cirka 34 000 kronor. De erhållna penningbidragen vara emellertid icke tillräckliga för byggnadsplanens genomförande. Intresset för saken var dock mycket stort och snart nog kunde föreningen glädja sig åt en del nya bidrag, så att föreningen kom att disponera nära 36 000 kronor och under den senare delen av 1946 kunde så arbetet med Asphyttegården börja. Uppförandet av timmerväggarna på den solida stensockeln blev ett drygt arbete. Till all lycka fanns det då kunniga timmermän under vilkas erfarna händer stockvarv lades till stockvarv. Timmerstockarna från Asphyttan var i allmänhet friska. Rötskadade ersattes med nytt virke. I mitten på december 1946 kunde taklagskransen hissas och taklagsfest firas i Församlingshemmet. Men gården var inte färdig med att taket kom på. Inredningsarbetet tog tid och först i maj 1948 var huvudentreprenörens - byggmästare K. A. Forsberg - uppdrag fullbordat, vilket han utfört på ett hedrande sätt. Sedan började ett omfattande arbete med målningen som skulle utföras på ett särskilt konstnärligt sätt, som överensstämde med den gamla gårdens karaktär. Efter byggnadens uppförande och inredning och sedan de insamlade föremålen ordnats, kunde invigningen äga rum midsommarafton 1949.

Ragnar Forsberg om Filipstads Bergslags Hembygdsförening i en Bok om Filipstad, Minnesskrift med anledning av Filipstads 350 års jubileum 1961