Tisdagen den 18 juni bjöd vi i Gödestads Hembygdsförening in till byavandring i Gödestads norra byar, Båtsberg, Långås och Spånggården. Naturen visade upp sin allra bästa sida med strålande sol, blommande dikesrenar och gröna åkrar. Vid samlingen i Spånggården hos Margareta Börjesson mötte 20 personer upp för att få höra vad som hände i byarna kring och efter laga skifte på 1800-talet.

Det kan ju diskuteras ifall Spånggården är en by med sin enda gård och med samma namn. I boken om Gödestad från 1992 står den nämnd som en by och då får den väl vara det. Spånggården var till skillnad från andra gårdar i grannbyarna inget Trippskt frälse. Gården var ett kyrkohemman och som ägare till ett sådant skulle skatten betalas till kyrkan.
Många av gårdarna i hela Gödestad med dess byar var Trippska frälsehemman vilket innebar att skatt skulle betalas in till den holländske köpmannen Adrian Tripps kvarlevande släktingar. Gårdarna blev allteftersom befriade från skatten till dessa släktingar och i början av 1900-talet var det definitivt slut med skattebördorna. De flesta gårdarna hade då länge varit befriade från att vara Trippska frälsen.
Efter välkomnande och några ord om förestående vandring redogjorde kvällens guide om Spånggårdens historia. Därefter började vi ta oss norrut och upp förbi höjden bakom Spånggården. Det som tornar upp sig som ett berg norr om gården är i verkligheten stora stenblock. I hålorna som bildats har det historiskt funnits gott om både grävling- och rävgryt.
Vi promenerade längs med gamla kyrkvägen och den enda vägen som också Spånggårdsfolket kunde ta sig vidare ut i världen fram till 1820-talet. I landskapet går vägen på en ås och sträckan kallas därför i folkmun för åsarna. Ett par hundra meter från vägen västerut låg den lilla gården Sandgatan, Klastorp 4:2. Den köptes upp av Spånggården i början av 1900-talet och senare revs husen också. En brunn och stensättningar efter husgrunder finns kvar på platsen.
Promenaden fortsätter över Gubbelund där också en byväg vek av västerut rakt ner mot Slaktarns i Klastorp. Den kom fram till stora vägen (153:an) och där fanns en affär, Hildas och ett busstopp som folket från byarna kunde ta sig till. Vi fortsätter promenaden norrut, över Gubbelund och den fint klippta vägen fram till Båtsbergsvägen uppe vid Luddes.
Uppe vid vägen berättas det om gårdarna i Båtsberg, mangårdsbyggnadernas storlek och funktion samt vilka som hade bott på gårdarna. De två gårdar som vid laga skifte fick flytta längst var Båtsberg 3, Gunnes och Börs. Gunnes allra längst bort, 1,2 km österut mot Valingegränsen blev gårdens nya plats.
Vandringen gick vidare österut in i byn Långås och upp till den gamla platsen för Karlsa, Långås 2. Gårdarna i Långås by låg med vacker utsikt uppe på Långåsen. För kvällen vackert inramad i norr mot Grunnarp och bregottfabrikens kor betande. Här strax bredvid platsen för Långås 2, Karlsa, var det perfekt att slå sig ner för kvällens medhavda fika.
Här berättades det om gårdarna i Långås och olika människoöden. Madeleine Johansson i Långås berättade om sin man Siverts mormor Nanny. Madeleine har fascinerats av den starka kvinna som hon måste ha varit och har samlat en berättelse om henne i en fotobok. Nanny kom från Norra Solberga i Nässjö till Grimeton för att söka jobb som mejerska vid mejeriet. Där befann sig vid samma tidpunkt Karl från Långås för att lämna gårdens mölk. Det blev kärlek vid första ögonkastet!
Berättelsen blev en fin inramning av en lyckad kväll i Gödestads norra byar.

Text: Kenneth Johansson
Bilder: Eva Lagerstedt

Läs om gårdarna i Båtsberg, Långås och Spånggårds byar.