Stora Björnåsen under Hakarp: Kartposition N: 6409880 O: 1410300.

När den första stugan på Stora Björnåsen uppfördes vet man inte. En tidig notering i vigsellängden upplyser oss om att Lars Svensson och Ingrid Arfvidsdotter gifte sig på Stora Björnåsen år 1705. Men om någon bott där före dem är okänt.

Vi Ser också, i en av kyrkans böcker, att en adelsryttare bodde på torpet 1713-1715. Adelsryttare var en yrkesgrupp med gamla traditioner. När Alsnö stadga tillkom år 1279 fastställdes reglerna för det världsliga frälset, och Sverige fick ett adelsstånd med omfattande privilegier. Stormän som ställde en berustad ryttare och dito häst i konungens tjänst blev befriade från skatt. Under seklernas lopp ändrades metoderna för krigsföring och också reglerna för adelsmännens privilegier. Så sent som i början av 1700-talet hade vi dock en adelsryttare boende på Stora Björnåsen. Vid denna tid ägdes säteriet av Catarina Hägerflycht.

På 1770-talet var Stora Björnåsen bostad år gårdsfogden Gustaf Locrantz. Säteriet ägdes på den tiden av adliga släkter som inte var bosatta i Hakarp. Gårdsfogden svarade då för skötseln av gården.

Många torparefamiljer fick, under årens lopp, sitt levebröd av torpet. År 1877 genomfördes en grundlig reparation av husen på Stora Björnåsen. Boningshusets tak förbättrades genom att tegel lades ovanpå det gamla torvtaket. Ladugårdens tak omtäcktes med halm. År 1903 nedlades Stora Björnåsen som torp och jordbruket sammanlades med Lilla Björnåsen.

På området fanns också, under senare år, en backstuga. Denna var belägen cirka 100 meter sydost om torpstugan. Sedan Stora Björnåsen upphört som dagsverkstorp blev backstugan och torpstugan bostäder för åldringar och andra värnlösa, fram till vintern 1923-1924 då stugorna blev nedrivna. Timret i husen kom till god användning när man byggde om stugan i torpet Stora Kleven 1934.

Ruinerna efter de båda stugorna hittar man med lätthet. En raserad jordkällare och en vattenkälla kan man också finna på området.

av Ragnar Karlsmo i 1997 års Hakarps Krönika.