Det var många turer innan man kommit så långt.

Dåvarande bondeförbundet hade undersökt möjligheterna i många år. En kommitté med herrarna Herbert Andersson Norrby prästgård och Gösta Johanson i Svepnäs var stora eldsjälar för en bygdegård i Norrby.

Första punkten var att få fram en lämplig tomt. Det var stora vägbyggander på gång under 30-talet Alfred Andersson en åker styckades i 2 delar.

Delen öster om nya vägen ansågs lämplig. Alfred var generös och upplät marken gratis. I närheten fanns en affäroch det var inte långt till Isätra station. Vilket var en fördel, det fanns inte så många bilar på den tiden. Det var svårt att få fram pengar.

Man kom då på idén att Norrbyborna skulle få köpa andelar i bygget. Varje andel kostade 50 kr.De flesta familjer köpte 5 andelar. Men man ville ha antecknat i stadgarna att offentlig dans ej skulle få förekomma, då man trodde att det skulle få otrevliga följder.

1937 kom huset upp. Byggmästare var Erik Andersson i Ölsta och Aldor Andersson, som bodde granne med bygdegården.

I början av 1938 var lokalen färdig för invigning. De första vaktmästaparet var Sven och Margit Bergqvist som kom från Varmsätra.

Vid invigningen var Sala sparbank sponsor för förplägningen. Bankdirektör Jacob Lundberg höll tal och gratulerade norrbyborna till denna pampiga lokal. Byggnadskostnaderna var 35 000:- I lokalen fanns plats för 328 personer. Under första tiden var det helt andra fester än i dag.

Många som fyllde höll sina 50, 60 eller 70 kals i bygdegården. Många minns också den stora Karusellepoken, som varade i 3 år. Det var Skäggebo Ragnar och stinsen på Isätra station Erik Larsson som höll i trådarna och de samlade alltid fullt hus.

Här har också varit politiska celebriteter bl.a. Axel Pehrsson-Bramstorp och Karin Söder. I början av 50-talet kom Norrby sportklubb in i handlingarna. Bl,a. deras klubbaftnar och barnfester pågick i många år.

I slutet av 50-talet var lokalen fullständigt nersliten. Tärna storkommun var bildat 1952 och hade då övertagit bygdegården. Det var många turer innan reparationen kunde börja.

Reparationen var kostnadsberäknad till 150 000. Under byggets gång blev det en del ändringar i ritningarna, så slutsumman hamnade på 250 000. Lokalen återinvigdes 1959.

Nu följde en glansperiod på drygt 30 år, med många sportklubbsdanser och andra uthyrningar.

1971 blev det nya och större kommunsamanslagningar. Vi tillhör nu Sala storkommun.Intresset för bygdegårdar på landsbygden blir mindre och mindre. Underhållet her blivit mer och mer eftersatt. I dag har Sala kommun mer intresse av att sälja bygdegården än att renovera den.

Källa Norrbyboken, Sven Johansson