På den här sidan tar vi upp en rad lagar, mål och konventioner som är viktiga för hembygdsföreningar eftersom de hjälper till att skydda de resurser som är kopplat till kultur, miljö och historiska värden. Genom att lära sig mer om regelverk och styrmedel kan en hembygdsförening öka sina möjligheter att påverka beslutprocesser. Det leder också till att man bättre förstår hur man kan samverka med andra organisationer och myndigheter.

---

Innehåll

---

Kulturmiljölagen

Lagen omfattar flera typer av kulturhistoriska miljöer och föremål, såsom kyrkliga kulturminnen, byggnadsminnen, arkeologiska lämningar och värdefulla kulturföremål. Syftet är att säkerställa att detta fysiska kulturarv tas till vara på och inte förstörs eller förändras på ett sätt som påverkar dess kulturhistoriska värde och betydelse för vår historia och identitet. Lagen omfattar även regler för god ortsnamnssed. I lagtexten står även vem som har ansvar för vad när det gäller kulturmiljön i landet. Skydd för föremål är främst de kyrkliga men även utförsel och återlämnande av kulturföremål regleras i lagen.

Kulturmiljölagen är viktig för hembygdsföreningar eftersom den bland annat ger kunskap om hur man ska förhålla sig till ortsnamn, kulturmiljöer och kulturföremål. Lagen kan vara ett stöd vid bevarande av traditioner, miljöer och skydd av föremål från förstörelse eller förändring. Det kan handla om byggnadsminnesförklaring av en byggnad eller anläggning, anmälan av en ny fornlämning eller fynd samt uppmärksammande av en förändringar av ortnamn eller försvunna kulturföremål.

Kulturmiljölagen kan också vara ett stöd i form av argument för den som vill peka på att kulturmiljön är allas ansvar, samt vägledning om vem man ska vända sig till beroende på vilken typ av kulturarv det gäller.

Läs mer om Kulturmiljölagen på Riksantikvarieämbetets hemsida. 

Plan- och bygglagen

Förutom miljöbalken styrs samhällsplaneringen även av plan- och bygglagen. I den står om att det finns skyldigheter att ta fram planer och ta beslut i bygg- och rivningslovsärenden. Den reglerar även ansvarsfördelningen mellan kommun och stat. I Plan- och bygglagen står att hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen, natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt till mellankommunala och regionala förhållanden.

I översiktsplanerna ska kommunen uppge hur de tänkt ta hänsyn till riksintressena och de allmänna intressena. När kommunen upprättar detaljplaner och områdeskydd ska de skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer, vilket kan göras genom att lägga förbud om rivning samt skydd för byggnadsdetaljer eller karaktär som en egenskapsbestämmelse i plankartan. I Plan- och bygglagen finns även ett förvanskningsförbud som säger att en byggnads kulturhistoriska värden inte får minska vid underhåll eller ombyggnad. Ett rivningslov får heller inte beviljas om byggnaden har kulturhistoriska värden.

Hembygdsföreningarna har möjlighet att påverka samhällsutvecklingen i kommunen genom att vara en remissinstans vid upprättandet av både översiktsplaner och detaljplaner. De kan också vara en samrådspart när det gäller rivningslov eller ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eftersom de ofta har god kännedom om bebyggelsens historia på orten.

Läs mer om plan- och bygglagen på Boverkets hemsida. Läs gärna mer om litteraturtips på vår sida Lär dig mer om att påverka utvecklingen av hembygdens kulturmiljöer och genom våra inspelade webbinarier i ämnet.

Miljöbalken

Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. Den reglerar hur mark, vatten och fysisk miljö får användas så att en ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk långsiktigt god hushållning tryggas. Det här är några delar i miljöbalken som är relevanta att känna till för en hembygdsförening: 

• Kapitel 2: Hänsynsregler. I kap 2 finns allmänna hänsynsregler och bestämmelser som bland annat säger att man alltid ska ta hänsyn till kulturmiljön. Reglerna är bra för hembygdsföreningar att känna till eftersom de beskriver hur de som tillämpar lagen ska förhålla sig till miljön. 

• Kapitel 3: Hushållning med mark- och vattenområden. I kap 3 står att områden med bland annat kulturvärden som har betydelse ur allmän synpunkt så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt skadar kulturmiljön. Här finns även skydd för riksintressena, där det finns ett så kallat skall-krav. Allmänna intressen är något hembygdsföreningar kan arbeta med att försvara, eftersom de kan representera allmänheten som miljöorganisation i enlighet med Århuskonventionen.

• Kapitel 4: Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden. I kap 4 skyddas specifika områden som i sin helhet är av riksintresse. Eftersom områdena är stora och finns utspridda i hela landet är det många hembygdsföreningar som kan beröras av dessa. De kan vara bra att känna till och lyfta när en förening vill försvara en kulturmiljö som ligger inom ett sådant eller som motivering om de söker kulturmiljöbidrag till någon av sina egna anläggningar.

• Kapitel 7: Skydd av områden. I enlighet med kap 7 kan ett värdefullt kulturpräglat område skyddas som ett kulturreservat. Om ett kulturreservat ligger inom en hembygdsförenings distrikt kan de erbjuda sig att vara med vid förvaltningen av reservatet eller så kan de uppmärksamma länsstyrelsen på att ett område bör göras till kulturreservat.

Läs mer om miljöbalken på Naturvårdsverkets hemsida eller på Boverkets hemsida.

Agenda 2030

Agenda 2030 är en global plan för hållbar utveckling med syfte att bland annat övervinna fattigdom, främja jämlikhet och stärka miljöskydd. Hembygdsföreningar kan ha en viktig roll i att uppfylla flera av målen i Agenda 2030, men de här målen är kanske särskilt relevanta:

• Mål 11: Hållbara städer och samhällen. Hembygdsföreningar kan bidra till att bevara och främja lokalt kulturarv och lokala traditioner, samt uppmuntra en hållbar utveckling av Sveriges landsbygder.
   
• Mål 12: Ansvarsfull konsumtion och produktion. Hembygdsföreningar kan uppmuntra hållbar användning av naturresurser genom att främja resursbesparing, återvinning, reparation och återanvändning av historiska och kulturella miljöer, byggnader och föremål.  Men även genom försök att påverka ortens industrier och kommunernas styrdokument.
   
• Mål 13: Bekämpa klimatförändringen. Hembygdsföreningar kan bidra till att öka medvetenheten om klimatförändringar och hållbarhet för miljön, samt främja lokalt anpassade lösningar för att minska koldioxidutsläpp och öka klimatresistens.
   

• Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen. Hembygdsföreningar kan bidra till att främja kulturell mångfald och social inkludering genom att bevara, främja och öka kunskapen om lokala kulturarv och traditioner, samt genom att skapa tillgängliga och inkluderande samhällen för alla.

Läs mer om Agenda 2030 på Regeringens hemsida. 

Världsarvskonventionen

Världsarvskonventionen är ett avtal eller en internationell överenskommelse som kallas “Världsarvskonventionen om skydd av världens kultur- och naturarv”. Det antogs av UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) år 1972 och syftar till att identifiera, skydda och bevara platser av enastående kulturell och naturlig betydelse för mänskligheten.

Genom att utse platser till världsarv blir de internationellt erkända som värdefulla för hela mänskligheten, och det förväntas att medlemsländerna tar ansvar för att skydda och bevara dessa platser för framtida generationer. Idag finns det många världsarvslistade platser runt om i världen, inklusive kultur-, natur- och blandade platser som anses vara av särskild betydelse för världens kulturarv och ekosystem.

Läs mer om Världsarvskonventionen på UNESCOs hemsida.

Europeiska landskapskonventionen 

Syftet med konventionen är att främja skyddet, förvaltningen och planeringen av landskap i Europa samt att främja samarbete mellan medlemsstaterna för att bevara och förbättra landskapets kvalitet. Konventionen erkänner att landskap är en viktig del av Europas natur- och kulturarv och att de har en betydelse för människors livskvalitet. Genom att främja en hållbar utveckling av landskapen syftar konventionen till att skydda deras ekologiska, sociala, kulturhistoriska och estetiska värden.

Enligt konventionen är medlemsstaterna skyldiga att utveckla en landskapspolitik och att införa lämpliga åtgärder för att bevara, skydda, förbättra och skapa landskap. Det innefattar bland annat att identifiera och utvärdera landskapens kvaliteter, att involvera allmänheten i landskapsplaneringen och att främja utbildning och forskning om landskapens betydelse. Europeiska landskapskonventionen är relevant för hembygdsföreningar eftersom den syftar till att främja bevarandet, förvaltningen och utvecklingen av landskap på lokal, regional och nationell nivå. Hembygdsföreningar är ofta engagerade i att bevara och förvalta det lokala kulturarvet, inklusive landskapet. Genom att ansluta sig till arbete utifrån landskapskonventionen kan hembygdsföreningar dra nytta av dess principer och riktlinjer för att stärka sitt arbete med landskapsbevarande och hållbar utveckling.

Landskapskonventionen syftar också till att främja samhällsengagemang och medborgardeltagande i beslutsprocesser om landskapsförvaltning. Hembygdsföreningar spelar en viktig roll i att involvera lokalbefolkningen och intressenter i landskapsfrågor och kan dra nytta av konventionens rekommendationer om att säkerställa deltagande, dialog och samarbete.

Läs mer Europeiska landskapskonventionen på Riksantikvarieämbetets hemsida.

Farokonventionen

Farokonventionen är en internationell konvention som främjar bevarande, skyddande av kulturarv och kulturella uttryck och dess roll i samhället. Farokonventionen handlar inte om hur utan varför det förflutnas lämningar ska bevaras. Det handlar om frågor som rör kulturarv och kulturmiljö i relation till några av de utmaningar och problem som samhället idag står inför. Detta är relevant för hembygdsföreningar som arbetar för att skydda och främja kulturella och historiska platsers betydelse. Sverige har dock ännu inte ratificerat konventionen.

Läs mer om Farokonventionen på Riksantikvariämbetets hemsida.

Århus-konventionen

Århus-konventionen är en internationell konvention som syftar till att främja allmänhetens deltagande, tillgång till information och rätt till överklagande i beslut som rör miljöfrågor. Enligt konventionen har ickestatliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt en särskilt viktig roll och de tillerkänns därför samma rättigheter som den berörda allmänheten i övrigt.

Århuskonventionen är viktig för hembygdsföreningar eftersom den ger medborgarna rätt till information, deltagande och inflytande i miljörelaterade beslut. Detta innebär att om det exempelvis planeras för stora byggprojekt eller förändringar av kulturarv, kommer hembygdsföreningar och medborgare ha rätt att informeras och delta i beslutsprocessen. Detta möjliggör för en ökad kommunikation och samarbete mellan myndigheter och civilsamhället samt ökar medvetenheten om vikten av att bevara natur och kulturarv. Hembygdsföreningar kan använda Århuskonventionen som ett verktyg för att öka sin påverkan och skydda sitt gemensamma kulturarv.

Konventionen bygger på tre grundprinciper: 

• allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som finns hos myndigheter
• allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser som har inverkan på miljön

• allmänhetens tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

Läs mer om Århus-konventionen på Naturvårdsverkets hemsida.

Konventionen om skydd av immateriella kulturarv 

Konventionen om skydd av immateriella kulturarv är en internationell överenskommelse som antogs av UNESCO år 2003. Den syftar till att skydda och bevara immateriella kulturarv, såsom traditioner, utövningar, uttryck, kunskaper och färdigheter, som är en del av ett lokalsamhälles kulturella identitet. 

För hembygdsföreningar är denna konvention viktig eftersom den ger ett erkännande och skydd åt deras immateriella kulturarv. Hembygdsföreningar arbetar aktivt för att bevara och föra vidare traditioner och kunskaper som är unika för lokalsamhället. Genom att vara en del av denna konvention får hembygdsföreningar stöd och resurser för att fortsätta sitt arbete med att dokumentera, bevara och överföra dessa immateriella kulturarv till kommande generationer.

Konventionen ger också möjlighet till internationell samverkan och utbyte mellan olika hembygdsföreningar och kultursamfund runt om i världen. Detta kan främja förståelse och respekt för olika kulturer och deras immateriella kulturarv, och bidra till att bevara mångfalden i världens kultur.

Läs mer om konventionen om skydd av immateriella kulturarv på UNESCOs hemsida.

Konventionen för biologisk mångfald

Ursprungligen var konventionen tänkt att handla om naturvård men breddades till att innehålla både ”bevarandet av biologisk mångfald, hållbart nyttjande av dess beståndsdelar och rättvis fördelning av nyttan som uppstår vid nyttjande av genetiska resurser”. Sverige har implementerat konventionen i miljömålssystemet, de olika delarna styrs alltså genom de 16 miljökvalitetsmålen. Två artiklar i konventionen är speciellt intressanta för hembygdsrörelsen.

Artikel 8j handlar i korthet om att respektera, bevara och bibehålla kunskaper hos ursprungsfolk och lokalsamhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald samt främja en bredare tillämpning och rättvis fördelning av nyttan som uppkommer. Det är därför viktigt att ta vara på traditionell kunskap eller folklig kunskap samt om man är beroende av lokala resurser och inte överutnyttja dessa. Här handlar det om hur kultur och natur kopplas ihop.

En annan viktig artikel i konventionen är 10c som handlar om att ”skydda och uppmuntra sedvanligt nyttjande av biologiska resurser i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande.” De som tidigare var involverade i det traditionella brukandet av naturen kan fortfarande finnas kvar, det folkliga minnet är därför viktigt att teckna ned och där har hembygdsrörelsen en viktig roll, alltså hur resurser använts tidigare?
Idag ligger ansvaret för de här artiklarna hos Sametinget, som samordnar många olika organisationer i ett rådgivande programråd. Där ingår även hembygdsrörelsen genom representation från Sveriges hembygdsförbund. Sametinget samarbetar även med Centrum för biologiskt mångfald på SLU. Hembygdsrörelsen har kopplingen till det lokalhistoriska, där igenom är vi en viktig länk till att uppfylla konventionen.

Läs mer om konventionen för biologisk mångfald på Naturvårdsverkets hemsida.

Haag-konventionen om skydd av kulturarv vid väpnade konflikter

Haag-konventionen om skydd av kulturarv vid väpnade konflikter är en internationell överenskommelse som antogs 1954. Syftet med konventionen är att skydda kulturarv, inklusive monument, byggnader och arkeologiska platser, under väpnade konflikter. Konventionen fastställer att dessa kulturarv är en viktig del av det mänskliga arvet och bör bevaras för framtida generationer.

Konventionen är viktig för hembygdsföreningar eftersom den ger dem ett juridiskt skydd för att bevara och skydda historiska och kulturella platser som är viktiga för deras områden. Hembygdsföreningar kan vara engagerade i att dokumentera, vårda och informera om det kulturarv (som kan vara allt från traditioner och föremål till byggnader och platser) som finns i deras lokala samhällen.

Genom att följa Haag-konventionen kan hembygdsföreningar bidra till att bevara det kulturella och historiska värdet av dessa platser för framtida generationer. Konventionen fastställer viktiga principer såsom skydd och förbud mot angrepp mot kulturarv, behovet av skydd under ockupation och regler för återlämnande av stulna kulturobjekt.

För hembygdsföreningar ger konventionen även en ram för samarbete och utbyte av kunskap och erfarenheter med andra organisationer och länder som är engagerade i kulturarvsskydd. Därigenom kan hembygdsföreningar få stöd och resurser för att bevara och skydda det lokala kulturarvet på ett ännu mer effektivt sätt.

Läs mer om Haag-konventionen och vad som gäller för kulturarvet i händelse av krig på Riksantikvarieämbetets hemsida. 

De nationella kulturpolitiska målen

De nationella kulturpolitiska målen beslutades av riksdagen 2009 och är samhällets mål för att främja och stärka kulturlivet och kulturen i stort. Målen är viktiga eftersom de hjälper till att skapa en vision och en strategi för att främja kultur och kreativitet i samhället. De fokuserar på att stödja kulturella uttryck och säkerställa att alla har tillgång till kulturellt utövande, oavsett bakgrund eller socioekonomisk status. På så sätt bidrar de kulturpolitiska målen till att skapa ett mer inkluderande och mångsidigt samhälle, där alla får möjlighet att utvecklas och förverkliga sin potential.

Hembygdsrörelsen kan med sin verksamhet bidra till följande mål:

• främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor
• främja kvalitet och konstnärlig förnyelse
• främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas
• främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan
• särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

Som medlem i en hembygdsförening tar man inte bara del av ett kulturutbudet. Man kan också vara medskapande vilket gör att är delaktighetsperspektivet är viktigt för hembygdsrörelsen.

Hembygdsrörelsen kan också se till att kulturpolitiska mål blir en del av organisationens strategier och implementera dem i deras verksamheter för att förbättra och främja kulturarv och kreativitet på lokal nivå.

Läs mer om de kulturpolitiska målen på Kulturrådets hemsida.

Regeringens mål för det civila samhället

Så här beskriver regeringen målen för det civila samhället:

Målet för politiken för det civila samhället är att villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med det civila samhällets organisationer genom att...

• utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort,

• stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare och med en mångfald verksamheter, och

• fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället.

Hembygdsrörelsen är en viktig resurs för målen, inte minst eftersom lokalt engagemang och demokrati lyfts fram i grundsyn, ändamål och vision. Hembygdsrörelsen är inkluderande med syfte att engagera alla som är intresserade av att bevara och utveckla hembygden och dess kulturarv.

Läs mer om mål för civila samhället på Regeringens hemsida. 

De nationella kulturmiljömålen

De nationella målen för kulturmiljöarbetet fastställdes år  2014 av regeringen och är vägledande för hur kommuner och regioner kan arbeta med kulturmiljön. De fyra målen tar ett brett grepp om hur man kan arbeta med kulturmiljö på ett modernt sätt:

• Ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas,
• Människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön
• Ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser

• En helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen

Genom att verka för att uppnå kulturmiljömålen kan hembygdsrörelsen bidra till att bevara, använda och utveckla det kulturella arvet på lokal, kommunal och regional nivå. Målen ger riktlinjer och mål att sträva efter samt gör det möjligt för hembygdsrörelsen att samarbeta med myndigheter, kommuner och andra intressenter för att uppnå målen.

Genom att främja kunskapsspridning och medvetenhet om kulturarvet bidrar kulturmiljömålen också till att öka intresset och engagemanget för hembygdsrörelsen. Målen skapar också förutsättningar för att utveckla och tillgängliggöra kulturmiljöerna på ett hållbart sätt. Detta kan exempelvis innebära att delta i utarbetandet av planer för hur kulturmiljöer kan användas och bevaras på ett sätt som gynnar både kulturhistoriska värden samt nutida behov och intressen.

Läs mer om Kulturmiljömålen på Riksantikvarieämbetes hemsida.

Sveriges miljömål

Miljömålen är regeringens mål för att skydda miljön och minska påverkan på klimatet. De är viktiga eftersom de reglerar hur naturen och miljön ska skyddas. Detta inkluderar skyddet för byggnader med kulturhistoriska värden och kultur- och naturmiljön. Sammanfattningsvis kan många av miljömålen vara viktiga för hembygdsföreningar, eftersom de ofta arbetar för att skydda det lokala kulturarvet och värnar om de verksamheter som finns på orten, vilka har en naturlig koppling till ett hållbart och lokalt miljöperspektiv.

Hembygdsföreningar kan ha olika prioriteringar när det gäller vilka miljömål som de anser vara viktiga, men några av de som är särskilt relevanta för hembygdsrörelsen är:

• Levande sjöar och vattendrag: Målet om levande sjöar och vattendrag är viktigt för många hembygdsföreningar som arbetar med att sjö- och vattenlandskap hålls levande, genom att en mångfald av ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella värden används och utvecklas tillsammans på ett hållbart sätt . I dagsläget är det aktuellt eftersom många kvarndammar och dylikt hotas av utrivning när moderna miljökvalitetsnormer ska införas som en följd av EUs vattendirektiv. 

• Levande skogar: Hembygdsrörelsen vill se levande skogslandskap med goda värden för företagande, boende, friluftsliv, rekreation och social sammanhållning. Vi vill se ett skogsbruk som på ett hållbart sätt tar tillvara skogens många värden. Även skogsdebatten är högt på agendan för politikerna och skogsägarna, där kan hembygdsföreningarna engagera sig för att de allmännas intressen ska bli synliga, t ex de historiska avtrycken och människans behov av att nyttja skogen dagligdags för motion samt bär- och svampplockning. 

• Ett rikt odlingslandskap: Hembygdsföreningar kan också arbeta med att bevara och utveckla det lokala odlingslandskapet. Målet om ett rikt odlingslandskap betonar vikten av att skydda jordbruksmark och främja ekologiskt hållbara jordbruksmetoder. Detta bidrar till att bevara traditionella odlingslandskap, som kan vara en viktig del av den lokala kulturen och agrarhistoriska arvet. Till odlingslandskapet hör både ängs- och hagmarkerna samt trädgårdsodlingen. Ängs- och hagmarker är både de marker som har de största biologiska mångfalden och de som minskat mest de senaste 150 åren. Flera föreningar fagar och slår därför slåtterängar runt om i landet. Mångfalden bland trädgårdsväxter behöver också främjas, vilket föreningarna kan göra genom att odla kulturväxter som varit typiska för deras område. 

• God bebyggd miljö: Hembygdsrörelsen vill att man använder en helhetssyn på det bebyggda landskapets olika värden och att man utgår från lokala perspektiv. Där man tagit tillvara, utvecklat och använt kulturvärden i befintlig bebyggelse och offentliga rum finns de goda bebyggda landskapen. Det finns ett flertal hembygdsföreningar som idag engagerar sig i samhällsutvecklingen och värnar om den historiska bebyggelsen och strider för att ny bebyggelse ska anpassas till den befintliga men även för att värdefull bebyggelse inte ska rivas. 

Läs mer om Sveriges hembygdsförbunds arbete med miljömålen här och mer på Naturvårdsverkets hemsida. 

Målen för landsbygdspolitiken 

Det övergripande målet för landsbygdspolitiken kallas "Livskraftiga landsbygder" och innebär att landsbygdsområden har en positiv och hållbar utveckling, där människor har goda möjligheter till arbete, bostad och samhällsservice. Målet är att skapa attraktiva levnadsmiljöer och att säkra en långsiktig lokal utveckling. Det är Tillväxtverket som har regeringens uppdrag att stärka och samordna genomförandet av den nationella landsbygds­politiken.

För att uppnå livskraftiga landsbygder så fokuseras insatserna inom flera mål. Dessa inkluderar att skapa arbetsmöjligheter och företagande inom området, att säkerställa tillgång till utbildning och god hälsovård, att bevara och främja den lokala kulturen och naturen, att säkerställa infrastruktur och kommunikationer samt att främja social sammanhållning och delaktighet.

Dessa mål är relevanta för hembygdsföreningar eftersom de ofta är engagerade i att bevara och främja den lokala kulturen och historien på landsbygden. Hembygdsföreningar kan bidra till att skapa en attraktiv levnadsmiljö genom att bevara och restaurera historiska byggnader och platser, arrangera evenemang och aktiviteter, samt bevara traditionellt brukande, hantverk och kulturuttryck.

Läs mer om målen för Landsbygdspolitiken på Tillväxtsverkets hemsida.