Vadsbro Station är belägen ca 11 km S om Flen utmed järnvägsspåret mot Oxelösund.





Vadsbro station

1875 fanns det ingen samhällsbild i Vadsbro. Det enda som förekom var två lantbruks-fastigheter, Katrineborg och Valla. Båda blev underlag för samhällsbyggena som kom igång år 1876. Inledningen var järnvägsbygget från Flen till Oxelösund. 1 juli, 1876 var det invigning av stationen som då hette Blacksta. Den var bygd i trä och inte lika stor som det nuvarande huset som blev klart 1914. Sistnämnda år förlängdes även bangården och 1929 utökades den ytterligare. Stationsnamnet Blacksta blev utbytt till Vadsbro efter en tid då det blev förväxlingar med Blackstad i Kalmar län.
Från början var det ångdrift på tågen, strax in på 1950-talet blev det eldrift.
Stationen hade alltid en stins (stationsinspektör), samt minst två medhjälpare. Två banvaktsstugor fanns i närheten, båda är i dag privatägda.
Järnvägen som byggdes fick namnet Oxelösund-Flen-Westmanlands jernväg. Namnet ändrades 1931 till TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnväg). Transporterna bestod av malm, järn och stål, samt övrigt gods och persontrafik.
Stationshuset var starkt rivningshotat i början på 1980-talet, men fick vara kvar och är nu mera privatägt sedan lång tid.
Stationen hade ett stort godsmagasin som lades ner och revs 1965. Väster om stationen fanns centralföreningens upplag, samt ett litet mejerihus.
Vadsbro sålde omkring 8 700 personbiljetter 1946. Vart Vadsbroborna pendlade vet vi ännu inte. Kanske till Flen i första hand? 1982 stannade sista personförande tåget i Vadsbro. Vagnslaster kunde man skicka till och med den 1 februari 1980.

Birger Jarås skriver i Eskilstuna Kuriren 1981:
KURIOSA KRING VADSBRO STATION
Ortsbefolkningens starka önskemål att få behålla Vadsbro pampiga och vackra stationshus väcker inte gehör hos beslutsfattarna i Flens stadshus, och rivningen är nog inom kort ett faktum. Vadsbro station har en betydligt intressantare historia än många andra stationer längs Oxelösundsbanan. Först var det stor tveksamhet från närmast berörda kommuner om aktieteckningen. Blacksta accepterade. Vadsbro sade nej. När dessa problem undanröjts kallade man stationen för Blacksta, som ofta förväxlades med Blackstad i Småland, varför namnet ändrades till nuvarande Vadsbro. Första stinsen hette Johan Leksell, men han stannade endast drygt 1 år fram till juni 1877, Per Granberg efterträdde och stannade i 4år, varefter A T Bagge tjänstgjorde mellan 1881-1886. Sistnämnda år tillträdde Anders Johan Holm, befordrades till stationsinspektor och stannade till 1919. I sockenstämmoprotokollet antecknades att ”han på ett humant och tillmötesgående sätt städse tillhandagått allmänheten på sin station och att han utövade en betydande affärsverksamhet med spannmål till gagn förorten och till höjande av trafiken” Det var utan tvivel Holms förtjänst att Vadsbro fick ett så pampigt stationshus år 1914. Från början var byggnaden liten och trång.

Men så tidigt som 1890 var det tydligen full fart på Vadsbro station. En kåsör berättar minnen:
”Att 4 gubbar sköter stationen, inspektören heter Holm och har röd rand om mössan och en röd och en grön flagga. I Silinge, som är nästa station, är det bara 2 gubbar, men det är inte bra. För när Andersson var och metade och Larsson skulle sköta om det, gick han till Silingeboden och spelade kort, så han glömde tåget. Men då stannade tåget av sig själv och föraren gick in och telegraferade för att veta om linjen var klar, också flaggade han av sig själv”.

Samma kåsör ger en lika roande som träffsäker bild av malmtrafiken i järnvägens barndom och skriver:
”På Vadsbro station står ett malmtåg. Det dras av ett större lokomotiv, för det är på väg till Oxelösund. Malmen kommer till en del från Kantorps gruva, men det mesta kommer från Grängesberg. I Oxelösund lastas malmen på båtar. Det är en hel massa karlar som lassar malmen i skottkärror, som de skjuter på plankgångar upp på båtarna, och stjälper malmen i lastrummen. Det är ett tungt arbete och det måste vara starka karlar som ger sig till med malmen. Att få tåget att gå är inte så svårt. Det behövs 2 gubbar, en som öser kol i spisen så att det kokar, och en som vrider på en kran när det skall tjuta. Så har det litet andra doningar att mixtra med förstås. Det är mycket värre att få tåget att stanna, det måste vara 6-8 karlar för att få sådant tåg att stanna, de kallas bromsare. Ibland blir de banvakter eller något annat vid järnvägen sedan. De har små sittbänkar i ändan av vagnarna, och så har de ett hjul att snurra på. De åker baklänges och har stora kappor med höga kragar att fälla upp över öronen fast det är sommar. På vintern är de ännu tjockare klädda, och på fötterna har de halmskor”.

1877 15.9 ur Langborgs bok."För att förkorta vägen från Blacksta till station, då man förut måste fara omkring Valla, beslöt Blacksta kommunalst. med några godsägare från Årdala, Forssa och Bettna socknar att anlägga väg från den allm. landsvägen vid Bjudbyskogen direkt till stationen, vilken kom till stånd och indelades till underhåll enligt kommunalst. beslut d. 4.8 1878. Jord därtill uppläts gratis af Kapten T. Lyon på Katarineborg och ägaren till Bjudby."