Vi var ett drygt 20-tal personer som anslöt vid träffpunkten där Annebergs gård förr låg, korsningen Ramsdals-Annebergsvägen. I säsongens första sommarkväll vandrade vi sedan via Ramsdalens och Fredrikslunds gård till platsen där den nu helt försvunna Erikslund låg.
Kunnigt Vendelsöfolk guidade oss och berättade intressanta fakta om området.
Sven Erik Edberg inledde med berättelsen om Anneberg och byggaren och brukaren Axel Eriksson som döpte sin gård efter hustrun Anna. Han fick god hjälp av Margareta Mattson, numera Sorundabo, som tillbringade en stor del av sin barndom här hos morföräldrarna.
Ingenting finns kvar av byggnaderna idag men vi fick veta att det på platsen fanns en minkfarm ända in på 1970-talet.
Några av deltagarna kunde berätta att det under den tiden spreds en viss odör i området, Ramsjön var och är en mycket populär badsjö, och platsen passerades snabbt och gärna med tillnypen näsa.
Nästa anhalt blev gården Ramsdalen som fått ge namn till det intilliggande bostadsområdet.
En väl påläst Henry Hall berättade stående intill gårdstunet om de två kvarvarande bostadshusen, den äldre låga, troligen ursprungliga kammarstugan och den något nyare byggnaden. Gården byggdes och brukades från början av släkten Hultström är fortfarande i deras ägo.
Tyvärr är alla uthusen i ett mycket dåligt skick och fallfärdiga.
Därefter bar det av ner mot Ramsjön i vars södra ände det vackra och välhållna Fredrikslund ligger.
Här kunde Bengt Hedström förtälja att gården byggdes av vagnmakaren Fredrik Lundmark och man utöver hantverket hade både jordbruk och tvätteriverksamhet. Fredriks dotter Olga gifte sig Appelqvist och Fredrikslund finns ännu kvar i den släkten.
Några relativt nybyggda villor är pietetsfullt inpassade i miljön, villan vid den intilliggande Svartsjön är en verklig idyll.
Nu började kvällens strapatser, på en svårvandrad stig i en nästan trolsk omgivning gick vi upp efter Svartsjön till platsen där Erikslund tidigare fanns.
Detta är Henry Halls verkliga hemmaplan och han kunde berätta att marken köptes på 1870-talet av ”nybyggaren” Per Erik Pettersson från en av Tyrestagårdarna. Han hade då återkommit från en kort sejour i Amerika och byggde upp samtliga hus med virke ur den egna skogen, som mest fanns totalt elva byggnader, alla nu borta. Haningegillet lyckades rädda Lillstugan, monterade ner den och flyttade den till Tingshustomten i Västerhaninge.
På vägen upp mot sista anhalten passerade vi en ”grotta” i Nordankärrsberget där, enligt Gillets bok om tvättarna i Haninge, den första tvättstugan fanns. Helt obegripligt för oss moderna människor!
Faktiskt fanns på promenaden två deltagare som kunde kalla nybyggaren på Erikslund för farfars farfar resp. morfars farfar!